Regeringen uppdrar till Arbetsmiljöverket att undersöka hur distansarbete påverkar arbetsmiljön och förutsättningarna för sysselsättning för personer med funktionsnedsättning. Med utgångspunkt i analysen ska myndigheten ta fram en praktiskt inriktad vägledning. Det är ett klokt val. Akavias undersökning visar att dubbelt så många akademiker med funktionsnedsättning är arbetslösa jämfört med övriga akademiker. Det är ett slöseri med kvalificerade och högutbildade människors kvalifikationer, samtidigt som stora delar av arbetsmarknaden skriker efter kompetens.
Många akademiker drar nytta av möjligheten till flexibelt arbete som ökar möjligheten att delta i arbetslivet. Akavia uppmuntrar därför arbetsgivare att ge möjlighet till flexibilitet vad gäller tid och plats när arbetet ska utföras.
För vissa kan distansarbete istället utgöra ett hinder för att utvecklas i arbetet och få ny kunskap, erfarenhet och sociala kontakter. Kravet att alltid vara nåbar och aldrig släppa jobbet kan även skapa stress. På så sätt kan distansarbete riskera en försämrad arbetsmiljö. Akavia ser därför mycket positivt på Regeringens uppdrag att undersöka vilken påverkan distansarbete kan ha för personer med funktionsnedsättning.
Även för de akademiker som har barn med funktionsnedsättning kan distansarbete underlätta arbetslivet, visar en annan undersökning gjord av Akavia. Var åttonde akademiker har barn med funktionsnedsättning och 70 procent av dessa föräldrar påverkas i arbetslivet. Den vanligaste konsekvensen är att arbeta hemifrån; varannan funkisförälder arbetar hemifrån (ibland eller alltid) som en följd av barnets funktionsnedsättning. Hemarbete gör det lättare att ta med barnet på besök hos vård och rehabilitering, att finnas till hands under skoldagen och att rycka in akut vid olika situationer. Därför vore det bra om Arbetsmiljöverkets även undersöker hur distansarbete påverkar arbetsmiljön och förutsättningarna för sysselsättning för föräldrar till barn med funktionsnedsättning.