Offentlig kommunikation – en förutsättning för demokratins motståndskraft

Inför valåret 2026 står Sveriges offentliga institutioner inför stora utmaningar. Krig i vårt närområde, ökad polarisering, påverkansförsök och blixtsnabb digital ryktesspridning har gjort att desinformation blivit en del av svenskarnas vardag. I ett sådant läge sätts demokratins motståndskraft, myndigheternas trovärdighet och medborgarnas möjlighet att fatta informerade beslut på prov.

För att samhället ska fungera i såväl vardag som kris, och för att värna det demokratiska samtalet, krävs närhet mellan det offentliga och medborgarna. Det förutsätter information som är korrekt, begriplig och tillgänglig. Här spelar många yrkesgrupper och funktioner avgörande roller, inte minst de offentliganställda kommunikatörerna.

Rapporten ”Det är en fråga om demokrati” pekar på den avgörande roll offentliganställda kommunikatörer har i att motverka desinformation och nå ut med samhällsviktig information i kriser. Resultatet visar att nästan hälften av kommunikatörerna i offentlig sektor ofta eller ibland möter desinformation i sitt arbete. Nio av tio uppger att de tror att verksamheten kommer att behöva hantera desinformation framöver. Samtidigt svarar bara drygt var fjärde att kommunen, regionen eller myndigheten är helt förberedd för en allvarlig kris.

Bakom desinformationen står oftast enskilda medborgare, anonyma konton samt opinionsbildare och influencers. Det är också vanligt med desinformation från politiska partier eller andra organiserade grupper.

Mer än hälften (58 procent) anser att politiker har begränsad eller ingen förståelse för kommunikatörers roll i offentlig sektor.

För att kommunikatörer i offentlig sektor ska kunna bedriva det avgörande arbetet med att förebygga och bemöta desinformation och nå ut med samhällsviktig information i vardag såväl som i kris, är det viktigt att de får de resurser och den kompetensutveckling de behöver. Det behövs också tillit från politiker till tjänstemännens kompetens – det är de som bäst känner verksamheten och förstår dess förutsättningar.

• Politiken har ett ansvar att hålla sig till strategisk styrning och att luta sig mot fakta. Tillit måste genomsyra alla led i den offentliga verksamheten så att kommunikatörerna kan ägna sig åt sina uppdrag.
• Att kommunikationen inte politiseras är en förutsättning för att medborgare ska ha förtroende för offentlig verksamhet. Ansvaret för att hålla politisk påtryckning borta och behålla verksamhetens legitimitet vilar i första hand på chefsnivå.
• Kommuner, regioner och myndigheter behöver se till att kommunikatörskompetens finns i både ­krisorganisationer och ledningsgrupper överlag, så att kommunikatörerna involveras tidigt i processen.
• Kommunikatörerna måste få tillräcklig kompetensutveckling och avsatt arbetstid för att upptäcka och hantera desinformation, och för att kunna kommunicera i kriser och allvarliga samhällsstörningar.
• När kommunikatörer har beredskap ska det alltid vara tydligt vad som gäller, exempelvis vilken ersättning som utgår och hur dygnsvilan ska säkras. Detta kan med fördel regleras i KiB-avtal (kommunikatörer i beredskap).

• Läs mer i rapporten