Högre utbildning kräver lärartid

Nästan var fjärde sistaårsstudent uppger att det har skett nedskärningar på deras utbildning. Bakom siffran döljer sig en utveckling som redan påverkar kvaliteten i svensk högre utbildning: färre lärarledda timmar, mer självstudier, fler förinspelade föreläsningar och försämrad tillgång till campus.

Om utvecklingen fortsätter riskerar både studenter, arbetsgivare och samhället att få betala priset.

Sverige är beroende av högkvalificerad arbetskraft. Arbetsgivare måste kunna lita på att en examen innebär att den som tagit den har de kunskaper, färdigheter och det omdöme som krävs i arbetslivet. Därför är utbildningskvaliteten i högskolan inte bara en fråga för studenterna. Den är avgörande för hela samhällets kompetensförsörjning.

Ett av de vanligaste måtten på utbildningskvalitet är mängden lärarledd tid. En stor del av lärandet sker i mötet mellan student och lärare genom seminarier, föreläsningar, handledning och återkoppling. Samtidigt visar internationella jämförelser att svenska studenter får mindre lärarledd undervisning än nästan alla andra studenter i Europa.

Enligt Eurostudent har Sverige den näst lägsta nivån av lärarledd tid bland de jämförda länderna. Inom områden som juridik, ekonomi och samhällsvetenskap får studenter på svenska lärosäten mellan 7 och 8 timmars lärarledd utbildning per vecka. Genomsnittet i Europa är 13-14 timmar för samma utbildningar.

Utvecklingen blir särskilt problematisk i en tid när artificiell intelligens snabbt förändrar arbetslivet. När information blir allt enklare att få fram ökar värdet av förmågor som kritiskt tänkande, analys, omdöme och självständig problemlösning.

Just dessa förmågor utvecklas i stor utsträckning genom kvalificerad undervisning och nära kontakt mellan studenter och lärare.

Trots det fortsätter resurserna till högskolan att urholkas. Tidigare kvalitetssatsningar har i flera fall inte fått avsedd effekt eftersom lärosätenas anslag inte fullt ut kompenserats för ökade kostnader. I praktiken har nya resurser ofta ätits upp av ett finansieringssystem som kräver ständiga effektiviseringar.

En central förklaring är det så kallade produktivitetsavdraget. Avdraget innebär att lärosätenas anslag automatiskt räknas ned varje år utifrån antagandet att verksamheten ständigt kan effektiviseras.

Konsekvensen blir att universitet och högskolor förväntas göra mer med mindre resurser, utan att det görs någon analys av vilka delar av verksamheten som faktiskt kan effektiviseras utan att kvaliteten påverkas.

Att detta redan får konsekvenser märks i studenternas egna erfarenheter. I årets studentundersökning uppger 23 procent av sistaårsstudenterna att deras utbildning har drabbats av nedskärningar, en ökning från 21 procent året innan. Juriststudenter sticker ut särskilt: varannan juriststudent uppger att deras utbildning har påverkats av nedskärningar.

Studenterna beskriver hur besparingarna tar sig konkreta uttryck i vardagen. Det handlar om minskad lärarledd tid, ökad andel självstudier, fler distansmoment och förinspelade föreläsningar. Men också om lokalbrist, försämrade öppettider på campus och minskade resurser till studentkårernas verksamhet.

För att värna kvaliteten i svensk högre utbildning krävs politiska reformer som stärker lärosätenas långsiktiga förutsättningar.

Svensk högre utbildning kan inte fortsätta leverera samma kvalitet om resurserna successivt minskar. Nedskärningarna märks redan i studenternas vardag. Nu krävs politiska beslut som säkerställer att högskolan har förutsättningar att utbilda framtidens akademiker.

Akavia vill därför se:

• Höjd ersättning per helårsstudent för att stärka utbildningarnas kvalitet.
• Avskaffa produktivitetsavdraget. Enligt Riksdagens utredningstjänst skulle detta kosta cirka 400 miljoner kronor, motsvarande ungefär 1,3 procent av de statliga anslagen till högre utbildning.
• Ändra avkastningskraven för Akademiska Hus och ge lärosätena större rådighet över sina lokaler.