Lika lön för lika och likvärdigt arbete är en självklar princip. Nu ska EU:s lönetransparensdirektiv bli svensk lag. Det är bra. Ökad öppenhet är ett viktigt verktyg för att upptäcka och åtgärda osakliga löneskillnader. Men regeringens förslag missar en avgörande poäng: transparens fungerar bara om den går att använda i praktiken.
Ett lönebegrepp som försvårar jämförelser
Regeringen vill att anställda ska jämföra sin lön med kollegors genomsnittliga utbetalda årslön och motsvarande timlön, alltså utbetald lön dividerat med antal arbetade timmar. Det eftersom det är så direktivet är formulerat.
Men direktivet innehåller en möjlighet att välja en enklare, och enligt Akavias åsikt, mer användbar lösning på ett nationellt plan för både anställda och arbetsgivare. Utredningen föreslog att jämförelsen i Sverige skulle utgå från månadslön – det som de flesta faktiskt förhåller sig till och det som löneprocesser i praktiken bygger på.
Att i stället jämföra faktisk årslön och motsvarande timlön riskerar att bli både krångligt och missvisande. Sjuklön och föräldralön ingår i beräkningen. Det betyder i praktiken att två personer med samma grundlön kan framstå att ha olika lön av helt andra skäl än prestation, ansvar eller kompetens.
Transparens ska göra det enklare att förstå lön – inte svårare.
Samverkan sker i dagsläget allt för sällan, men anses tyvärr räcka
Direktivet slår fast att arbetsgivarna och arbetstagarorganisationerna ska komma överens om kriterier för arbetsvärdering och hur löneskillnader motiveras. Det är klokt. Lönekartläggning är inget administrativt sidoprojekt – det är kärnan i arbetet för jämställda löner.
I verkligheten ser det ofta annorlunda ut. Många arbetsgivare anlitar konsulter. Fackliga företrädare kopplas in allt för sent – ibland först när allt redan är klart. Att fackliga företrädare involveras att påverka själva arbetsvärderingen är ovanligt.
Vi välkomnade det tydliggörande i lagen som utredningen föreslog: att samverkan faktiskt ska ske gällande ovan nämnda kriterier. Regeringen väljer nu att ta bort det förtydligandet och menar att dagens regler räcker.
Vi delar inte den bedömningen. En rättighet som inte fungerar i praktiken behöver stärkas – inte lämnas åt tolkning.
Transparens kräver tydliga spelregler
Det är positivt att lönesättningen öppnas upp för granskning. Men utan fungerande samverkan och begripliga och vedertagna jämförelsemått riskerar reformen att tappa kraft.
Lönetransparens är inte en teknisk fråga. Det handlar om insyn, inflytande och jämställdhet på arbetsmarknaden. Ska reformen göra verklig skillnad behöver den ge arbetstagare och fackliga företrädare reella verktyg – inte bara formella rättigheter. Det finns fortfarande möjlighet att justera förslaget. Den chansen bör regeringen ta.