Regeringen meddelade igår att de går vidare med sitt förslag om att tillfälligt sänka straffmyndighetsåldern för vissa allvarliga brott från 15 till 13 år. Det är otvivelaktigt att brottsligheten har blivit mer omfattande, komplex och brutal vilket kräver både repressiva och förebyggande förslag. Samtidigt måste varje nytt förslag vara rättssäkert.
Regeringens förslag går längre än vad Utredningen om skärpta regler för unga lagöverträdare, SOU 2025:11, föreslår och står även i strid med yttranden från tunga remissinstanser som Domstolsverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Akavia delar den kritik som har framförts av dessa instanser. Exempelvis anges förslaget innebära betydande risker för tillämpningsproblem och bristande förutsebarhet. Att vissa brott ska vara straffbara för barn medan andra inte är det, riskerar att uppfattas som svårbegripligt och godtyckligt för både brottsoffer och samhället i stort. Kan då förslaget sägas leva upp till kraven på rättssäkerhet och förutsägbarhet? Det finns också skäl att påminna om att FN:s kommitté för barnets rättigheter uppmanat Sverige att behålla straffmyndighetsåldern vid 15 år.
Blir förslaget verklighet är det rättsväsendets uppgift att tillämpa de nya bestämmelserna. Medarbetare inom rättsväsendet har en hög kompetens att hantera komplexa frågor men det är oacceptabelt att bemanningen inte har vuxit i samma takt som brottsutvecklingen och sätter hård press på ett redan ansträngt rättsväsende.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. Härnäst väntar Lagrådets yttrande över förslaget.