Målet med lönetransparensdirektivet är tydligt och angeläget: att stärka principen om lika lön för lika och likvärdigt arbete. Men för att nå dit krävs ett lönebegrepp som fungerar i praktiken och som harmoniserar med det etablerade svenska arbetet med lönekartläggning, där månadslön, rörliga lönedelar och fasta tillägg redan används.
Mot bakgrund av omfattande kritik från arbetsmarknadens parter, däribland Akavia, öppnar nu regeringen för att omförhandla hur lönenivåer ska definieras och jämföras i genomförandet av EU:s lönetransparensdirektiv.
- Dagens besked från regeringen är positivt. Att utgå från årslön och motsvarande timlön i stället för den struktur som används i dagens lönekartläggningar riskerar att skapa en betydande administrativ börda utan att nödvändigtvis bidra till mer jämställda löner. Samtidigt är tidspressen stor, och det är högst angeläget att nu snabbt hitta en fungerande och ändamålsenlig lösning, säger Karin Lundin, chefsjurist på Akavia.
Transparens ska göra det enklare att förstå lön – inte svårare
Akavia har tidigare lyft hur det föreslagna lönebegreppet, med jämförelser baserade på faktisk årslön och motsvarande timlön, i praktiken riskerar att underminera syftet med reformen. Transparens ska göra lönesättningen mer begriplig och möjlig att granska snarare än mer teknisk och svårtolkad. Att justera lönebegreppet handlar därför inte om att sänka ambitionerna, utan om att öka träffsäkerheten.
Samtidigt är det viktigt att skilja mellan olika delar av direktivet. De bestämmelser som rör arbetssökandes rätt till information, till exempel om ingångslön eller lönespann i samband med rekrytering, är mer avgränsade och bedöms vara relativt okomplicerade att införa. Akavia anser därför att dessa regler bör införas i diskrimineringslagen enligt plan den 1 juli 2026. Det gäller särskilt eftersom de sannolikt ändå kan få direkt effekt i svensk rätt, vilket riskerar att skapa rättsosäkerhet om nationell reglering dröjer.
Tiden är sammantaget knapp. Direktivet ska vara genomfört senast den 7 juni 2026. Det gör det avgörande att regeringen nu snabbt hittar en lösning som både respekterar direktivets syfte och tar tillvara svenska erfarenheter av lönebildning och partssamverkan. Ett sådant genomförande stärker i stället för försvagar möjligheten att nå verkligt jämställda löner.