Många känner även en ökad osäkerhet kopplat till sitt mandat. Ungefär 35 procent av respondenterna anger att man i yrkesrollen tvingats agera i strid med sin professionella bedömning, under det senaste året. De vanligaste anledningarna uppges vara otydligliga eller motstridiga instruktioner inom organisationen, brist på resurser samt undermålig organisationskultur; till exempel tystnadskultur.
Regeringen har också presenterat ett förslag om att skärpa det straffrättsliga tjänsteansvaret, vilket innebär att ansvaret utvidgas till att även omfatta annat än åtgärder som vidtagits vid myndighetsutövning. Detta ska ses mot en tre år gammal utredning som slog fast att ett ”Ett alltför strängt och onyanserat straffansvar riskerar att skapa en osäkerhetskultur med tjänstemän som är rädda för att fatta beslut. Det skulle vara negativt för många verksamheter och inte minst i verksamheter där det ställs krav på den enskilda personen att kunna fatta snabba beslut”.
En avgörande del i att skapa en kultur av handlingskraft och proaktivitet kräver trygga och modiga tjänstemän som vågar agera. När nästa kris kommer är det ofta snabbheten och beslutsamheten som avgör skillnaden mellan hanterbar störning och fördjupad katastrof.
Några medskick i det arbetet är:
- Mandat och förtroende: Tjänstemän måste veta att de har stöd och förtroende från politisk nivå och ledning. Otydlighet kring ansvar och mandat förlamar.
- Träning och simulationer: Precis som räddningstjänst övar på olyckor behöver även myndigheter och förvaltningar simulera kriser. Träning och utbildning skapar trygghet i att fatta svåra beslut under press.
- Lärande och efterklokskap: En kultur som straffar misstag leder till passivitet. Om organisationen i stället systematiskt lär av felbeslut minskar rädslan för att agera.
- Skrota förslaget om ett utökat straffrättsligt tjänsteansvar: Skapa arbetsplatser som bygger på tillit, tydliga mandat och ett gott ledarskap som främjar ansvarstagande och engagemang. Att på förhand kommunicera att snabba beslut kan bli nödvändiga och att ledning står bakom tjänstemännens agerande är en central del av krisberedskapen.