Från politik till pajkastning – Är detta framtidens debattklimat?

I debatten avbröt partiledarna varandra titt som tätt och diskussionen förvandlades mer till ett ”ordkrig” än en politisk dialog. Detta är inget nytt fenomen. I USA:s debatter verkar detta vara standard, där åtgärder som att stänga av ledarnas mikrofoner har varit svaret för att inte få ett allt för störigt och hårt tonläge. Är det hit även Sverige är på väg?

Ett tjafsigt debattklimat

Efter SVT:s partiledardebatt fick Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar hård kritik då flera ansåg att hon avbröt sina motståndare för ofta. Ulf Kristerssons presschef menade till och med att om inte Dadgostars mikrofon stängs av när hon inte har ordet kan Kristersson komma att dra in sin medverkan framöver. Det hårda tonläget och sättet att avbryta på, har dock uppstått tidigare. Exempelvis i TV4:s partiledardebatt 2022 där Ebba Busch avbröt Magdalena Andersson upprepade gånger utan att ha fått ordet och trots programledarnas försök att flera gånger bryta in.

Det hårda tonläget skadar sakpolitiken

Det är olyckligt att debatterna alltmer verkar präglas av skuldbeläggning och hårda ord, och att sakpolitiken hamnar i bakgrunden. Väljarna anser att det politiska samtalet snarare handlar om spel, strategi och smutskastning än sakfrågor – beteendet får så att säga ”underkänt” av medborgarna. Men varför väljer politikerna att agera på det här sättet om en stor majoritet av väljarna inte uppskattar det? Svaret ligger kanske i strategin.

I SVT:s Politikbyrån diskuterades den senaste partiledardebatten och Annie Lööf och Stefan Löfven medverkade för att kommentera. De berättade hur ett avbrytande, en attack eller ett personangrepp kan vara noggrant planerat i förväg. Det tycks alltså vara en medveten taktik för att vinna debatten – eller kanske åtminstone för att skapa rubriker.

Det enda jag själv minns från debatten är hur Nooshi avbröt, Hatts replik att debatten var en ungdomsgård och Anderssons ironiska kommentar om Kristerssons besök på Arbetsförmedlingen. Det säger något om hur debattklimatet har förändrats: det är de vassa replikerna som fastnar, inte sakfrågorna.

Hur påverkas valet?

Med mindre än ett år kvar till valet frågar vi oss om väljarna faktiskt vet vad partierna står. Om debatterna fortsätter att handla om svartmålning snarare än lösningar, riskerar valet att avgöras av vem som är mest aggressiv – inte av vem som har bäst politik. Kommer nästa val att bli en tävling i uthållighet och retoriska attacker snarare än en diskussion om Sveriges framtid?