Fyra miljoner väljare över 50 riskerar att stängas ute från arbetsmarknaden. Akavia vill se krafttag mot ålderism.
Ålderismen kostar Sverige miljarder och människor deras värdighet. Ändå är det tyst i valdebatten. Den som först tar åldersdiskrimineringen på allvar kan både stärka ekonomin och återvinna förtroendet hos en stor grupp väljare.
- De ekonomiska argumenten är starka, men i grunden handlar detta om vilket samhälle vi vill vara, säger Pelle Ahlin Olofsson sakkunnig med ansvar för arbetsmarknadsfrågor.
Rubrikerna har duggat tätt. Fenomenet har till och med blivit så omtalat att ”ålderism” sedan i juni finns i Nationalencyklopedin. Undersökning efter undersökning visar samma sak: det finns ett bäst före-datum på arbetsmarknaden. Bland Akavias medlemmar som är över 50 år uppger mer än hälften att de vill byta jobb, men känner sig hindrade av sin ålder. Drygt nio av tio i samma grupp upplever att åldern är ett hinder för att få ett nytt jobb.
Vid 50 blir födelseåret viktigare än kompetensen. Forskning visar dessutom att det börjar tidigare än så. Enligt Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) minskar chansen att ens bli kontaktad av en arbetsgivare redan vid 40. Bakom siffrorna finns människor som berättar om skam, oro och ångest över att dömas för något de omöjligt kan påverka.
En vanlig invändning är att om äldre jobbar längre trängs yngre ut. Men ny forskning visar motsatsen. Den vetenskapliga artikeln Older workers, pension reforms and firm outcomes, publicerad i Labour Economics, visar att andelen yngre arbetstagare ökade med nästan 2 procent när andelen äldre ökade med 10 procent.
Det är alltså inte så att jobben tar slut. Tvärtom: när företag behåller erfaren personal stärks verksamheten och fler jobb kan skapas, även för unga.
De ekonomiska argumenten är starka, men i grunden handlar detta om vilket samhälle vi vill vara. Vill vi leva i ett land där människor ses som mindre värda bara för att de fyllt 50? Har vi råd att säga nej till dem – och framförallt: varför skulle vi vilja det? Du som läser detta, har du själv tänkt låta bli att bli äldre?
Problemet saknar enkla lösningar, men det är ingen ursäkt för politisk tystnad. På Akavia har vi lyft konkreta förslag:
Återinför Delegationen för senior arbetskraft och gör den permanent tills konkreta mål har uppnåtts.
Ge arbetssökande rätt till insyn i rekryteringsprocesser för att kunna påvisa åldersdiskriminering.
Inför en skadeståndssanktion mot arbetsgivare som inte samverkar med fackförbund kring aktiva åtgärder mot åldersdiskriminering.
Detta är förslag som kan genomföras, om viljan finns. Det är positivt att regeringen nu har lyssnat på tidigare förslag som vi har lyft, såsom att ge Diskrimineringsombudsmannen ett uppdrag att motverka åldersdiskriminering i arbetslivet, men mer finns och behöver göras.
Fyra miljoner svenskar över 50 år utgör ungefär hälften av alla röstberättigade. Många av dem känner i dag att politiken har vänt dem ryggen.
I en valrörelse där alla talar om arbetslinjen och höjd pensionsålder är frågan given: varför prata om att vi ska jobba längre om ingen vill ha oss efter 50?
Den som först gör upp med ålderismen – inte bara i tal, utan i konkret politik – kan återvinna förtroendet hos en stor grupp väljare som i dag känner sig avskrivna.
Trots samhällsförändringar som pekar mot längre arbetsliv är ålderism fortsatt vanligt bland äldre yrkesverksamma, visar en ny rapport från Akavia.
Vi lever allt längre, vilket innebär att fler har möjlighet och vill arbeta längre. Men trots att pensionsåldern förskjuts uppåt har attityder och inställning till äldre i arbetslivet inte hängt med. Akavia bekämpar ålderismen i arbetslivet.
Torbjörn Hanzi bestämde sig i 50-årsåldern för att bli advokat. Efter ett långt och omväxlande yrkesliv bytte han bana helt.
Det stora problemet för våra medlemmar är inte att arbetsgivare inte vill investera pengar i kompetensutveckling, utan att det avsätts för lite tid till det.
