När AI förändrar valdebatten

På bara några år har generativ AI gått från att vara något ogreppbart för gemene man till att bli en del av vår vardag. Möjligheterna är enorma – men det gäller också riskerna.

Allt svårare skilja AI-innehåll från verklighet

När AI-genererat innehåll blir allt svårare att skilja från verkligheten förändras villkoren för den demokratiska debatten. Det handlar inte bara om deepfakes eller desinformation, utan om ett informationsflöde där mängden innehåll ökar explosionsartat och där det blir allt svårare att avgöra vad som är sant, relevant och autentiskt.

AI-drivna botnät kan snabbt ta över kommentarsfält och flöden, förstärka konflikter och ge intryck av att vissa åsikter är betydligt mer utbredda än de faktiskt är. För den som vill så split, undergräva förtroende och polarisera debatten har verktygen aldrig varit mer tillgängliga.

Att oron är befogad märks också bland Akavias medlemmar. I en undersökning från februari i år uppger 84 procent att en av de främsta effekterna av sociala medier är ökad spridning av desinformation. Samtidigt visar Akavias rapport Det är en fråga om demokrati! (2025) att nästan hälften av kommunikatörerna i offentlig sektor ofta eller ibland stöter på desinformation i sitt arbete.

• Läs Akavias rapport: "Det är en fråga om demokrati"

Hela 89 procent bedömer dessutom att det finns stor eller viss risk att den egna verksamheten kommer att behöva hantera desinformation framöver. Frågan är alltså inte längre om informationspåverkan kommer att behöva hanteras – utan hur.

Men, tekniken verkar inte ensam. De krafter som vill bedriva otillbörlig påverkan existerar i ett samhällsklimat där snabba poänger ofta får större genomslag än nyanserade resonemang och där komplexa frågor gärna kokas ned till enkla konfliktlinjer. Sociala mediers algoritmer belönar innehåll som väcker starka känslor, och politiken har – med viss rätt – anpassat sig till den logiken för att nå väljarna där de befinner sig. Inte minst de yngre väljarna, som enligt Internetstiftelsen i hög utsträckning tar del av politiskt innehåll via plattformar som Tiktok.

Utmaningen uppstår när formatet börjar påverka innehållet. När politiska budskap anpassas till samma logik som sociala medier riskerar förenklingar att ersätta förklaringar, och konflikter att trumfa eftertanke.

Det är problematiskt i en tid då vi kanske behöver våra folkvalda som mest – för att nyansera, förklara och navigera i frågor som saknar enkla svar. För samtidigt som AI gör det lättare att skapa och sprida innehåll som förstärker motsättningar vet vi att långsiktigt förtroende byggs genom närvaro, dialog och relationer mellan människor. 

Om vi inte lyckas värna det riskerar resultatet att bli ett samhällsklimat där misstron växer och där den gemensamma verklighetsbild som demokratin vilar på blir allt svårare att upprätthålla. Ska vi kunna spela ut vårt gemensamma ess måste vi först sluta att slita sönder varandras rockärmar.

Och kanske är det därför som Tomas Di Levas gamla refräng känns märkligt aktuell inför valet 2026. Vem ska jag (vi) tro på – när det är så här?