Bli en mästare på att ta kritik

En viktig del i arbetsplatsernas medarbetarsamtal är att också fokusera på personens styrkor, konstaterar han.

– Det är bra att vi får lära oss att använda våra styrkor. Risken med feedbacksamtal är att det fokuserar på var vi brister. Har du en talang för någonting ska du få veta det – och sedan göra mer av det för att växa. Insikten om dina styrkor gör också att du får känna stolthet, vilket är den känsla som ligger i andra änden av skammen. Vi hamnar i ett fint momentum när vi får känna att vi tillför arbetslaget genom att vi kan. Det brukar öka motivationen väldigt mycket.

Det är också så att rädslan för att bli avvisad styr oss mer än vi kan tro. Misslyckanden säger oss att vi riskerar att bli avvisade av människor vi bryr oss om.

Rädslan för att bli avvisad styr oss mer än vi kan tro. Men den går att förändra – och med lite övning kan man få en helt annan styrka i vardagen.
– Då kan du också nå de mål du verkligen vill, enklare och snabbare, konstaterar Pär Säthil, psykolog och författare.

Prestationsångest, rädsla för att inte lämna den bästa uppgiften, eller för att få den tillbaka med orden att den måste göras om. Att bli avvisad, på jobbet eller privat, medför för de flesta en obehaglig känsla. Många gör allt för att försöka undvika det, eller väntar på det perfekta tillfället att förverkliga drömmen, ett tillfälle som kanske i slutändan aldrig kommer.

– Det innebär ofta att man tar omvägar inom arbetslivet som kanske egentligen kräver mer av dig än om du vågat utsätta dig för risken att bli avvisad, säger Pär Säthil och betonar att det går att förändra och få en enklare vardag. Han har en bakgrund inom musikbranschen. Det var också där han först kom i kontakt med idén om rädslan för att bli avvisad.

– Där och då satte jag, som många andra, den bredare etiketten stress på de obehagskänslor jag hade.

I dag vet han, efter en fördjupning i ämnet som nu resulterat i boken Det lyckliga geniet, att det ligger mycket mer bakom ordet stress och de obehagskänslor som många av oss försöker undvika.

– När man bryter ner det vi kallar stress i dess konkreta beståndsdelar hittar vi ofta tankar som att det vi jobbar med måste bli perfekt eller att vi måste ”lyckas”. Ett ”misslyckat” projekt gör att vi riskerar att bli avvisade av människor vi bryr oss om, säger han och förklarar att rädsla för avvisande kan vara en källa till både stress, psykisk ohälsa och till att vi presterar sämre.

– Rädslan kan bidra till en rad andra svårigheter som kan innebära stora kostnader för dig och din karriär.

De svårigheter som Pär Säthil pratar om handlar bland annat om oförmåga att vila, enkelspårighet i projekt eller att projekt tar mycket längre tid. Perfektionism, kontrollbehov och viljan att göra allt själv används ofta som en sköld mot att bli avvisad, men enligt Pär Säthil är strategierna verkningslösa eller kostsamma.

– Många av oss är beroende av att uppleva att vi har kontroll, samtidigt som sanningen är att alla visioner och stora projekt medför kontrollförlust för du måste samarbeta med resten av världen.

Inte nog med att vi undviker att bli avvisade, när vi väl blir det är Pär Säthils erfarenhet att de flesta klandrar sig själva för det.

– Självkritik förstärker ju naturligtvis obehaget.

Han tar ett exempel med en person som ska lägga fram ett projektförslag inför en stor grupp, som nervös och spänd rabblar upp allt snabbt inför gruppen, utan att egentligen ge sig själv eller de andra i rummet tid till att reflektera över det som sägs.

– Jag brukar säga att man ska stanna upp och iaktta de som sitter i rummet, vara närvarande. Du kan omöjligt veta hur de tar emot ditt förslag om du inte själv ser på deras reaktioner. 

Pär Säthil menar att det är ganska enkelt att vänja sig vid rädslan för att bli avvisad – kanske till och med älska den – om vi lär oss hur vi ska göra. Då kan vi lättare nå de mål och värderingar som är viktigast för oss.

– Det finns vanor som enkelt kan lära oss att börja älska osäkerheten, och göra det vi vill även när utgången är okänd. Tricket är att veta exakt när, var och hur du ska utmana dina rädslor, säger han.

Det första steget är att börja med att kartlägga dina djupaste värderingar och mål just nu. Sedan kan du kartlägga vilka handlingar som snabbast skulle kunna ta dig till det liv du drömmer om. Därefter kan du fundera över om det är någon av de handlingarna som du undviker av rädsla för att bli avvisad.

– Undersök i detalj vad som hindrar dig från att nå de mål du vill, säger Pär Säthil.

När du har gjort kartläggningen är nästa steg att börja utmana dina beteenden, och det kan man göra på två sätt, förklarar Pär Säthil.

– Antingen genom att söka upp sådana situationer som du annars undviker, eller skapa ett ”rejection”-spel.

Det sistnämnda är ett populärt spel från Kanada där man gör avvisande till ett slags lek. Man väljer ut enkla och roliga situationer där man riskerar att bli avvisad. Man börjar med de små utmaningarna, som till exempel att låna en tia av en främling, och gör sedan stegvis allt svårare uppgifter.

– Syftet med den sortens utmaningar är att du ska vänja dig vid känslan av att bli avvisad och upptäcka att det inte är så farligt.

Ganska snabbt kommer den där obehagliga känslan som kom med en avvisning att börja avta, och, poängterar Säthil, för att det ska ske krävs det ofta att du samtidigt pratar snällt med dig själv när du utsätter dig för det jobbiga.

– När vi gör tvärtemot vad vi brukar går vi emot en djup programmering. Evolutionen vill att vi undviker obehag och jobbiga känslor. Då behöver vi vara vänliga mot oss själva när vi utmanar våra vanor, så att det inte blir alltför tufft, säger han.

När det inte längre är obehagligt att bli avvisad är det inte något som står emellan dig och dina mål och värderingar.

– Då kan du nå dem både enklare och snabbare.

1. Konkretisera. Har den som har gett dig negativ kritik kunna operationalisera vad det är du ska göra för att bli bättre? Det ska inte bara vara ”du var dålig”, utan innehålla information om vad du ska göra för att ta nästa steg. Fråga efter konkreta tips.
2. Fokusera på görandet. Negativ kritik handlar inte om dig som privatperson, utan om vad du gör på jobbet. Många av oss är omedvetna om att vi ibland gör något som inte riktigt fungerar. Att få veta det är en fin möjlighet att bli mer effektiv.
3. Gör en rimlighetscheck. Fundera över vad du skulle säga om du gav dig själv kritik, och vad i den feedback du har fått stämmer överens med det? Då är det nog något du ska ta till dig.
4. Ha helikopterperspektiv. Försök få bort tankarna om att kritiken handlar om ditt personliga jag. Ett sätt kan vara att jämföra hur chefen ger feedback till andra på arbetsplatsen.
5. Be om både minus och plus. Feedback bör handla både om vad du ska sluta med och vad du ska göra mer av. Om chefen säger att du är duktig är det ingen feedback. Ta reda på vad det är du gör, som är bra.
   
   

Stöd om du är oroad att få feedback och/eller bli avvisad:

• Ta reda på dina mål och värderingar.
• Analysera vilka handlingar som snabbast kan ta dig mot dina mål.
• Fundera över om det är någon av dessa handlingar du undviker och varför.
• Börja utmana dina beteenden med till exempel ett ”rejektion”-spel, alltså en form av lek där målet går ut på att bli avvisad inom områden som inte är så viktiga för dig.
• Visa snällhet och värme mot dig själv medan du genomför övningarna.
  
  

Så hjälper du som chef medarbetarna till acceptans

1. Skapa en trygg arbetsmiljö där alla idéer uppmuntras.
2. Sluta med mikromanagement.
3. Visa att du litar på medarbetarna och deras kapacitet att lösa saker själva.
4. Låt dem prata fritt och håna inte eller klanka ner på förslag.
5. Låt dem göra misstag och var tydlig med att det är okej.
6. Finn tröst i gemenskap och visa på trygghet på arbetsplatsen.
   Blev något du gjorde helt galet? Berätta för kollegorna och skratta tillsammans åt det.

Källa: Perfektionsfällan av Thomas Curran