Misslyckande - en katalysator till framgång

”Rätt sorts fel – Konsten att misslyckas väl” innehåller illustrativa exempel på misslyckanden. Från änkan Barbe-Nicole Clicquots mångåriga kamp som pionjär med misstag som regelbundet förstörde hennes numera världsberömda champagne (ett år blev en tredjedel av hennes lager förstörda av värme under ett uppehåll i Amsterdam) till hur tre anställda på Citibank råkade föra över 900 miljoner dollar (i stället för de åtta som det var tänkt) till ett antal företag, och som Citibank aldrig fick tillbaka.

– Det är en bok om företag och affärer, men den går också bortom det. Den talar till individer som vill växa i sitt privatliv, som är intresserade av att se misslyckanden som en nödvändig del av att lyckas. Misslyckanden är nödvändiga aspekter av upptäckter, framsteg och lärande. Det handlar om att se på det på ett nytt sätt, att avdramatisera och dra nytta av misslyckanden.

Vad händer om vi inte vågar misslyckas?

– Det finns två stora konsekvenser: Vi blir ovilliga att ta risker. Och att inte ta risker är det bästa sättet att inte lyckas uppnå något i jobbet, lyckas få nya vänner eller njuta av nya upplevelser. Det andra är att vi fortfarande ändå kommer att ha misslyckanden. Rent organisatoriskt kommer folk inte att prata om dem, och då finns det en risk för ännu fler och större misslyckanden framöver. Som ledare kommer man inte att få tillgång till korrekta data, medan det fortfarande finns tid att göra något för att förhindra något som kan sluta i katastrof. Och man bygger inte heller starka relationer där människor arbetar och växer tillsammans.

Dessvärre är vi människor biologiskt funtade så att vi har väldigt svårt att hantera misslyckanden. Det är sådana vi är, och det var en gång något som skyddade oss från att bli uppätna av sabeltandade tigrar. Det ligger också ett socialt stigma i att misslyckas och i vårt ursprung kunde det leda till uteslutning ur stammen och därefter en någorlunda säker död.

– Så när något dåligt händer får man en överreaktion; man tänker att det här är fruktansvärt och katastrofalt. Alla stressreaktioner går igång.

Men vi kan träna oss själva till en adekvat respons på misslyckandet.

– Ta en paus. Andas. Plocka fram din analytiska sida och titta på problemet inte utifrån vem du är som människa, utan som en arbetsuppgift. Vad gick fel? Vad kan ni lära av detta? På så vis kan man sakta och lugnt hjälpa sig själv, eller någon annan, att se att det inte är en katastrof. Det finns kulturer där misslyckanden är mer stigmatiserande än i andra, men alla kan lära sig att ta sig upp ur avgrundshålet. Och alla förtjänar möjligheten att göra det.

Men på senare år har vi plötsligt fått höra att misslyckanden är önskvärda – att vi måste ”fail fast, fail often”, som mantrat från Silicon Valley lyder. Problemet är att varken synsättet att aldrig få göra fel eller ”fail fast, fail often”, skiljer på bra och dåliga misslyckanden eller försöker begränsa dem, menar Amy Edmondson.

– Som en följd av detta missar vi möjligheten att misslyckas på rätt sätt. ’Fail fast, fail often’ är en möjlighetsstrategi på nytt territorium, där det inte finns något annat val än att ta risker och acceptera att det kanske kommer att misslyckas. Men vad som inte sägs är att felen bör vara så små som möjligt. Du vill inte förlora alla pengar eller skada någon. Så kontrollera först om detta verkligen är nytt territorium eller om andra har försökt testa detta före dig. Gör din hemläxa och lär dig vad du kan genom att bygga på andras arbete. Begränsa sedan misslyckandet så mycket som möjligt och använd informationen du får ut av det.

1. Enkla misslyckanden. De som kan undvikas genom omsorg och tillgång till relevant kunskap. Som att råka skicka ett mejl till chefen som var avsett till din syster.
2. Intelligenta misslyckanden. De bra misslyckandena som är nödvändiga för framsteg. De små och stora misslyckanden som pionjärer stöter på och lär sig av och som främjar vetenskap, teknologin och våra liv.
3. De komplexa misslyckandena. De monster som lurar i våra verksamheter, privatliv och samhällen. De har inte en utan flera orsaker, och ofta spelar lite otur också in. Dessa haverier kommer vi alltid att få dras med på grund av livets inneboende osäkerhet.

I sin bok introducerar Amy Edmondson tre typer av misslyckande – enkla, komplexa och intelligenta – och förklarar hur man kan utnyttja potentialen hos de goda och eliminera de dåliga.

Men vi kan lära oss av alla misstag, argumenterar hon.

– Det gäller inte bara en stor investering, utan även triviala saker som att jag snubblar på trottoaren. Det är alltid en god vana att stanna upp och äga ögonblicket. Varför hände detta?

Hennes forskning om psykologisk trygghet visar att de mest framgångsrika kulturerna är de där medarbetarna kan misslyckas öppet, utan att misstagen hålls emot dem. Som ledare är uppdraget att skapa ett sammanhang eller en kultur där förutsättningarna för experimenterande blir tydliga och vilken typ av misslyckande som riskeras.

– Det är så du hjälper människor att ta fram sina bästa jag och skapar utrymme för att utforska, experimentera och inspirera till nya innovationer. Se till att du själv, som ledare, regelbundet deltar öppet i utforskande samtal. Och var mycket uppmärksam på dina egna responser. Om medarbetare kommer med dåliga nyheter, så säg ’tack för att du gjorde mig uppmärksam på detta’. Detta oavsett vad som än har hänt. Hjälp sedan medarbetarna att lära sig av det som hände. Det handlar i grund och botten om att lära sig hantera den osäkerhet som verkligheten innebär.

Och som sociolog betonar Amy Edmondson vikten av lagarbete:

– Du kan inte vara den enda misslyckandeoptimisten på en arbetsplats. Alla måste vara ombord. Det är ett fantastiskt socialt fenomen när man känner att man i en grupp kan ta risker, vara ärlig och kreativ. Även den idrottare som verkar vara den optimala vinnaren har team och sociala kontakter som hjälper dem. Så detta är inte en färdighet som du kan behärska själv, det är en förmåga som du utvecklar tillsammans med andra.

Finns det många misslyckandepositiva företag och organisationer?

– Väldigt få. Men jag tror att det finns fickor av positiv inställning till misslyckanden inom många organisationer. Så här finns en verklig möjlighet för många aktörer; en möjlighet att kulturellt förändra sitt sätt att tänka, att skapa ett mer hälsosamt och rationellt synsätt. Det är också en möjlighet till excellens inom varje bransch. Och dessutom en möjlighet att rekrytera talanger, eftersom arbetsplatsen blir mer attraktiv. Så kom över dig själv, inse att vi är här för varandra och jobba tillsammans med ett syfte och uppdrag.

Undvik: 

1. Att hoppa över analysen.
2. Ytliga analyser.
3. Egennyttiga analyser.

Säg inte:

1. Jag får helt enkelt anstränga mig mer nästa gång.
2. Det fungerade inte. Jag får bara testa något annat.
3. Jag hade rätt, men någon eller något förstörde alltihop.

Testa att:

1. Tänka efter ordentligt vad som gick fel och vilka faktorer som kan ha bidragit till det.
2. Analysera vad de olika orsakerna till misslyckandet säger om vad du borde prova på härnäst. 
3. Gräva djupare för att förstå – och acceptera – dina egna bidrag (små som stora) till misslyckandet.