Vad säger opinionsmätningarna egentligen?

En opinionsmätning som skattar hur ett val skulle sluta om det hölls i dag kallas ofta väljarbarometer. Upplägget varierar mellan institut, men grundidén är densamma; den fångar ett ”nu-läge”, inte vad människor tror att de kommer rösta på valdagen. Därför syns vissa fenomen som är typiska för själva valrörelsen inte lika tydligt mitt i mandatperioden. Ett exempel är stödröstning. Kristdemokraterna 2010–2018 och Liberalerna 2018–2022 låg ofta under spärren mellan valen, men fick lyft när valet närmade sig. Det stämmer med vad vi vet om stödröster. Sannolikheten ökar när ett parti ligger nära fyra procent och samtidigt uppfattas tillhöra ett tydligt regeringsalternativ. Effekten blir starkare ju närmre valet är.

Väljarbarometrar tar heller inte fullt hänsyn till att osäkerheten i väljarkåren är större mellan val. I praktiken hanteras detta genom att frågan ofta består av flera frågor i en, där respondenten pressas att ta ställning, och genom att de som svarar ”tveksam/vet ej” fördelas ut över övriga alternativ. Resultatet blir mer jämförbart med hur mandatfördelningen faktiskt ser ut i Sverige, men det innebär också att siffrorna kan uppfattas som mer bestämda än vad väljarna egentligen är. Enligt Akavias egna undersökningar finns det en stor osäkerhet bland medlemmarna om vilket parti de ska rösta på i nuläget, samtidigt som vi vet att medlemmarna inte ligger på soffan när valdagen kommer.

För att svara på det behöver man titta på historisk träffsäkerhet. Studier från valforskningsprogrammet visar att den genomsnittliga avvikelsen per parti i Sverige är låg och relativt stabil över tid. I valet 2022 var snittavvikelsen 1,1 procentenheter per parti, vilket får ses som liten. Samtidigt kan problemen vara större om felen inte är slumpmässiga utan systematiska. USA är ett tydligt exempel; även när snittfelet varit inom felmarginalen har stödet för Trump ofta underskattats, vilket väcker frågor om hur väl mätningarna fångar vissa väljargruppers åsikter.

Även i Sverige finns tendenser till systematik. Länge har det sagts att SD:s väljare är svårare att fånga, och det kan stämma om man bara ser till de svar som kommer in. Men instituten har i dag bättre metoder för att väga upp skevheter i bortfallet, vilket har gjort SD-skattningarna mer träffsäkra i de två senaste valen. Däremot har både Moderaterna och Socialdemokraterna ibland underskattats. Eftersom de ligger på varsin sida av blockgränsen kan det delvis ”ta ut varandra” om det viktigaste är att visa vilket regeringsalternativ som leder.

Hittills har Tidöpartierna legat tydligt efter och under mandatperioden haft omkring sex till tio procentenheter lägre stöd än oppositionen. Det kostar ofta att regera, och historiskt har regeringar tappat runt tio procent under en mandatperiod — vilket är särskilt kännbart för ett alternativ som vann med 0,7 procentenheters marginal. Men underläge är ingen garanti för maktskifte. Alliansen låg exempelvis under i maj 2010 med sex procentenheter men vann i september med en lika stor marginal.

Det som talar för regeringsskifte är framför allt att utrymmet för ytterligare tapp är litet och att regeringar sällan behåller sitt väljarstöd om de inte får ett tydligt gott betyg av väljarna. Bland de tretton senaste regeringarna är det bara tre som efter mandatperioden behållit eller ökat stödet, och de har gemensamt att de bedömts prestera bra. När ett regeringsunderlag inte når över +10 i balansmått (andel positiva minus andel negativa) har det historiskt haft svårt att behålla stödet. I SOM-institutets senaste mätning har regeringen ett genomgående negativt balansmått, vilket ökar sannolikheten för maktskifte.

Till sist är Liberalernas läge centralt. Det krävs alltså både spärrnärhet och ett tydligt regeringsalternativ för att få stödröster. I nuläget uppfyller Liberalerna inte något av dessa villkor, då de ligger på runt två procent och har motsatt sig SD i regeringen, vilket är ett krav för att få ett tydligt regeringsalternativ. Om L åker ur riksdagen blir det mycket svårt för Tidöpartierna att behålla makten. Även om mätningarna skulle närma sig dött lopp mellan blocken kan utfallet därför avgöras av om Liberalerna klarar spärren eller inte.