Låt högskolan möta arbetslivets behov

De lärosäten som fått sina takbelopp sänkta mest är Mittuniversitetet, Högskolan i Dalarna och Högskolan Kristianstad. Samtliga har byggt upp starka digitala lärandemiljöer och spelar en central roll i yrkesverksammas kompetensutveckling eftersom de värdesätter flexibla studieformer.

Konsekvenserna för dessa lärosäten är redan kännbara: lärosätena tvingas ställa in utbildningar och säga upp personal. Det handlar inte enbart om fristående kurser. Mittuniversitetet har till exempel pausat intaget till energiingenjörsprogrammet för att hantera det sänkta takbeloppet.

Profilering borde uppmuntras – inte bestraffas

Det är anmärkningsvärt, eftersom profilering av lärosäten länge har pekats ut som ett centralt mål i svensk högskolepolitik. Lärosätena ska specialisera sig och göra det de är bäst på, inte smeta ut sin verksamhet och försöka göra allt.

Det svenska högskolelandskapet är differentierat: vissa lärosäten har en stark tematisk profil inom till exempel teknik, medicin eller konst, medan andra har profilerat sig på entreprenörskap, breddat deltagande eller urbana samhällsutmaningar. Mittuniversitetet och Högskolan i Dalarna är exempel på lärosäten som gjort distansundervisning till sin kärnkompetens och som därigenom fyller en funktion som ingen annan aktör ersätter. Med nuvarande styrning är det just de lärosäten som har profilerat sig inom ett visst område som drabbas hårdast.

Omfördelningens kriterier drabbar systematiskt distanslärosätena av ytterligare ett skäl: den lägre genomströmningen.

Distansstudenter har andra förutsättningar

Det är välbelagt att distansutbildningar generellt har lägre genomströmning än campusbaserade utbildningar, men detta speglar studentpopulationen snarare än att de skulle ha bristande utbildningskvalitet. Studenter som väljer att studera på distans är i genomsnitt äldre, kombinerar studier med arbete och familj och studerar oftare på deltid. Dessa faktorer påverkar genomströmningen oavsett studieform. Att använda genomströmning som trubbigt styrningsverktyg riskerar att missgynna den grupp som har störst behov av flexibel högskoleutbildning.

Enligt Akavias siffror ser nio av tio yrkesverksamma akademiker fortlöpande kompetensutveckling som en nödvändighet för att vara attraktiva på arbetsmarknaden. Fristående kurser på distans är ett centralt verktyg för detta. Regeringens omfördelningspolitik riskerar att undergräva det livslånga lärandet som samtliga partier i grunden ställer sig bakom.