Gå till Innehållet
Funkisföräldrars kompetens en bortglömd resurs i kompetensbristens Sverige kvinna med glasögon

Ulrika Husmark, sakkunnig i diskriminering och inkludering

Sverige har inte råd att förlora funkisföräldrars kompetens

Kompetensbristen kan minskas om funkisföräldrar får lägga sin energi på att bidra i arbetslivet istället för att agera samordnare när samhället brister.

Text: Ulrika Husmark, sakkunnig i diskriminering och inkludering

Lästid: 3 minuter

Publicerad: 1 september 2026

Sverige har ett enormt behov av kvalificerad arbetskraft för ökad tillväxt. Ändå tvingas många föräldrar till barn med funktionsnedsättning att tacka nej till karriärmöjligheter för att få vardagen att fungera. Det är ett slöseri med kompetens som Sverige inte har råd med.

Akavias kommande rapport Dubbla jobb visar att 12 procent av akademikerna har barn med funktionsnedsättning. Av dem uppger sju av tio att arbetssituationen påverkas negativt. Nästan tre av tio har avstått karriärmöjligheter, många har frånsagt sig eller blivit fråntagen arbetsuppgifter eller valt arbete utifrån familjens behov, snarare än utbildning och kompetens.

I debatten talas det ofta om kompetensförsörjning, produktivitet och tillväxt. Men när vårdkontakter ska samordnas, stödinsatser förändras med kort varsel och familjen måste agera länk mellan kommun, region och stat begränsas möjligheten att fullt ut bidra på arbetsmarknaden.

Sju av tio uppger att arbetssituationen påverkas negativt, nästan tre av tio har avstått karriärmöjligheter.

Många föräldrar beskriver hur de blivit projektledare för ett system som borde fungera utan deras ständiga närvaro. Tid och kraft som skulle kunna användas i arbetslivet går i stället till administration, dokumentation och myndighetskontakter.

Problemen är inte nya. Redan för 15 år sedan visade Riksrevisionen att föräldrar till barn med funktionsnedsättning hade fler sjukdagar, större arbetslöshet och högre risk för sjukfall än andra. Ändå kvarstår utmaningarna.

För många familjer är det största problemet inte att stöd helt saknas, utan att det är splittrat. Socialstyrelsens och Nationellt kompetenscentrum anhörigas pilotstudie om koordinatorstöd i åtta kommuner visade att sjukskrivningar minskade från 17 till 14 procent och behovet av minskad arbetstid från 29 till 21 procent. Det tyder på att samordning stärker föräldrars möjligheter att arbeta.

Möjligheten att fullt ut bidra på arbetsmarknaden begränsas när vårdkontakter ska samordnas, stödinsatser förändras med kort varsel och familjen måste agera samordnare.

Från den 1 juli är kommuner skyldiga att erbjuda en stödkontakt till anhöriga, däribland funkisföräldrar. Det är välkommet, men otillräckligt. Stödkontakten ska ge information och vägledning, inte samordna kontakter med vård, skola och myndigheter. Det var just den koordinerande rollen som pilotstudien visade effekt av.

Om Sverige menar allvar med kompetensförsörjningen räcker det därför inte med vägledning. Den nya stödkontakten bör utvecklas till ett verkligt koordinatorstöd som avlastar familjerna och gör att fler kan arbeta, utvecklas och bidra efter sin förmåga.

Sverige har inte råd att låta välutbildade yrkesverksamma hålla tillbaka sina karriärer därför att välfärdssystemen inte fungerar tillsammans. Funkisföräldrar vill och kan bidra i arbetslivet. Med rätt förutsättningar vinner både familjer, arbetsgivare och samhälle.

Läs mer

Problematisk skolfrånvaro - hinder för kompetensförsörjning

Tusentals högutbildade kan inte använda sin kompetens eftersom samhällets stöd till hemmakämpare, ofta kallade hemmasittare, inte fungerar.

Strategier på jobbet vid NPF

Tydliga exempel på utmaningar och strategier i jobbet för dig med ADHD, ADD eller autism. Även du som arbetsleder kollegor med NPF får tips och råd för ett mer hållbart arbetsliv.