Gå till Innehållet

Akavia välkomnar Statskontorets rapport om kommunikatörer

I går presenterade Statskontoret sina slutsatser inom ramen för uppdraget från regeringen att analysera och kartlägga myndigheternas informations- och kommunikationsverksamhet. Patrik Nilsson, samhällspolitisk chef på Akavia, kommenterar Statskontorets rapport.

Som fackförbund för kommunikatörer välkomnar vi på Akavia en översyn av den del av kommunikationen hos myndigheter som riktar sig mot allmänheten. Det är glädjande att Statskontoret i sina slutsatser belyser att ett föränderligt medielandskap och digitala kanaler ställer komplexa krav på myndigheternas kommunikation till allmänheten. Det är också tydligt i Statskontorets rapport att kommunikatörer på myndigheter är yrkesmässiga statstjänstemän som lever upp till kraven på saklighet och opartiskhet och därigenom bidrar till en god förvaltningskultur.

Den tilltagande debatten kring kommunikatörernas roll och funktion är oroväckande. Debatten visar ofta på bristande förståelse för och kunskap om de behov och utmaningar som kommunikatörer möter. Kommunikatörer har på senare tid kritiserats av såväl politiker som organisationsföreträdare och det är därför positivt att Statskontoret slår hål på myter om professionen.

I dagens allt mer digitala samhälle sker informationsutbyte i en aldrig tidigare skådad takt. Offentliga organisationer och myndigheter står inför utmaningen att kommunicera effektivt i en tid där mängden information är överväldigande. Medborgarnas krav har också förändrats. Vi ser en ökad efterfrågan på transparens från offentliga organisationer och fler förväntar sig att omedelbart få tillgång till relevant information samt att beslutsprocesser ska vara transparanta. Därtill har tillväxten av sociala medieplattformar förändrat sättet människor konsumerar information och kommunikatörer har fått en alltmer central roll för att hantera och navigera i den digitala världen.

Kommunikatörer är viktigare än någonsin, i synnerhet i offentlig sektor. Statskontorets rapport och slutsatser stärker vår bild av att det är dags att överge den stelbenta synen på landets kommunikatörer och både tydliggöra och erkänna den mångfacetterade roll de spelar i dagens komplexa och dynamiska samhälle.