Byråkratens roll i det demokratiska systemet
Jesper Svarén konstaterade att statliga tjänstemän oftast är smalt organiserade, med specialistansvar för ett enskilt sakområde, vilket gör att enskilda tjänstemän är sårbara. När en person försvinner kan det påverka myndighetens möjlighet att agera i tomrummet. Kunskapen på området sjunker och upparbetade kontakter och samarbeten försvinner.
Samtidigt är byråkrater i grunden nödvändiga för att upprätthålla demokratin. Alla tjänstemän är kuggar i det demokratiska systemet.
– Det är inte så att demokratin kommer först, och förvaltningen sen. Utan vi måste ha byråkrater och en välfungerande förvaltning för att upprätthålla demokratin, sa Anders Ivarsson Westerberg.
Byråkrater ska vara opolitiska och tänka långsiktigt, poängterar Irene Wennemo, de ska arbeta med att ta fram system som är bestående och håller över tid. Dessutom ska de förverkliga den politiska viljan, som ju är folkets vilja.
Förr sades det att statens kaka var liten men god, vilket betydde att de statliga jobben inte var till för dem med stora ambitioner, men däremot var en generellt bra och trygg arbetsgivare. Numera är det snarare viljan att göra skillnad, att påverka och rädda världen, som driver många tjänstemän.
– Så man skulle kanske kunna säga att statens kaka har gått från att vara god, till att vara pepprig! sa Jesper Svarén.
Förtroende och bra omdöme är viktigt
Det innebär också mycket makt när tjänstemän kan påverka enskilda personers vardag. Då är det viktigt med ett förtroende för systemet.
– Som tjänsteman har man en särskild roll, man får sätta på sig tjänstemannahatten, och kanske lägga bort sina egna värderingar för att fatta ett beslut man inte håller med om, men har förståelse för, sa Lena Wikström.
Anders Ivarsson Westerberg menar snarare att tjänstemannahatten nog aldrig tas av; utan många är tjänsteman dygnet runt. Rollen finns där hela tiden, även i privatlivet.
Offentliga tjänstemän har ett stort ansvar och stor makt. Därför är det viktigt med ett bra omdöme för att balansera mellan olika dilemman som kan uppstå. Detta hantverk kan man dels lära sig via erfarenhet, både på egen hand och med hjälp av kollegor. Men även genom utbildning, i till exempel förvaltningskunskap. Utbildningsdelen är dock eftersatt, det behövs mer undervisning både i rättssäkerhet och hur arbetet kan bedrivas mer effektivt.
Jesper Svarén efterfrågar att den nya introduktionsutbildningen även tar upp hur arbetet ska genomföras, till exempel hur arbetsmiljölagen ska tillämpas för att förebygga och hantera diskriminering och kränkande särbehandling. Men det räcker inte med en frivillig webbutbildning. Dessa frågor behöver även diskuteras och samtalas om kontinuerligt, menar flera i panelen.
Panelen menar även att kunskap behöver upprepas och påminnas och därför behöver byråkrater få möjligheten att lära på nytt och reflektera löpande.
– Vissa saker har svårt att fastna, men när man väl gör det, då trillar polletten ner; ”Åh det är det här jag håller på med!”, sa Irene Wennemo.
Politikens påverkan
Anders Ivarsson Westerberg menar att det inte går att dra en rak linje mellan det politiska ansvaret och tjänstemannaansvaret. I teorin är förvaltningen verktyget som ska implementera politiken, men i praktiken fungerar det inte så. Byråkrater är individer, som tolkar riktlinjer på olika sätt. Politiken blir därför till i relation till ärendet och politiken skapas i den stund uppgiften utförs av tjänstemannen.
Eftersom de flesta politiker jobbar övergripande, sköts mycket av det faktiska arbetet av opolitiska tjänstemän. Därför är det viktigt för tjänstemän att få bygga förtroende, med medborgarnas tillit till institutioner, hävdar Lena Wikström. Att springa snabbt och ha snabbspår till Lagrådet är inte optimalt. Beslut behöver processas och få tid att fånga in erfarenheter. Irene Wennemo poängterar att tjänstemannen visserligen inte får bestämma, men gärna kan ha många synpunkter, till exempel i remissvar.
Fler karriärvägar
Medarbetare behöver ges bättre skydd mot diskriminering och kränkande särbehandling, menar Jesper Svarén och säger att det saknas en roll på tjänstemannasidan som kan värna den typen av lagar. Därför efterfrågar han olika karriärvägar i statsförvaltningen. Utöver chefsrollen ska det gå att avancera som specialist eller expert, så att chefsrollen kan renodlas och får utrymme att ägna sig åt organisationsfrågor, arbetsmiljöfrågor och att granska att arbetsmiljölagen följs.
